Tvivel och tillit

tisdag, december 21, 2004

Reclaim the piety!

Fromhet har en dålig klang nuförtiden. Det osar lite av skenhelighet, kanske med en underton av dubbelmoral. Det låter som något väldigt introvert och verklighetsfrämmande.

Men är det inte egentligen kärnan i en religion? Tro utan handling är död (återigen kvasiciterar jag lite på en höft). Kristendom handlar ju egentligen inte främst om att bygga en avancerad lära. I nåt gammalt nummer av Trots Allt var det nån som skrev att vår kyrka riskerar att bli en sammanslutning av åsikter och tyckande, och glömma bort det som är den andliga erfarenheten. Omoget.

Nej, bön och goda gärningar. Att varje dag vända sig till Gud och se att man har del i ansvaret för att förvalta världen och se sina medmänniskor. Kärlek och medkänsla. Det finns ju en värld full av olycka och ensamhet, orättvisor, våld och hunger. Nära och långt borta. Om teologin hindrar en från att leva och utföra sitt uppdrag, då är den av ondo. Vi gräver ner vårt pund medan vi försöker reda ut huruvida Gud egentligen finns. Är det inte absurdt?

Att ha en rytm av bön och gudstjänst, och att med denna grund gå styrkt ut i världen och ta sitt uppdrag på allvar. När jag tänker sådana tankar känner jag mig på samma gång lugn och upprymd. Det är som om något faller på plats.

Jag längtar efter den enkla fromheten och efter den tro som får konsekvenser i handling. Jag är lite rädd för den också, eftersom jag har sett att handlingar i tro inte alltid är av godo. Men man måste våga något. Vad är det med mig? Här står jag med mitt pund i handen och tittar på gropen jag grävt. Ska jag släppa ner det och spara det i säkerhet? Eller ska jag ta mod till mig och stoppa det i bältet och bege mig in till staden?

Kom igen!

0 Lp,,emtarer:



<< Home